21 dagar
En bror som ska förstå mig.. som ska kunna lyssna utan att han höjer rösten.
Just nu känns allt bara trist att sitta framför datorn.. dock för det inte finns så mkt mer
att göra.
Aja det är iaf inte långt var tills han kommer hem, saknaden är lika stor som jag saknar mormor.
Även just henne önskar jag att hon kunde finnas, åka dit.. ta de lugnt snacka.
Imorgon är det 1 dec, fattar inte vart tiden tar vägen.. 20 dagar då imorgon.
Ibland när man säger ifrån till en sak känns det som hela världen går under..
Jag känner liksom, jag kanske är den svaga länken? jag e nog för snäll mot allt
som finns omkring mig.
Jag vet med mig själv att jag har nog svårt att säga "nej" men..
Ibland vill jag inte ens finnas när det gäller några saker. Vill här ifrån flytta..
Jag är nog ändå själv ständig och vet ibland vad jag vill.. men ibland är det svårt att
vet vart man har sig själv.
Känner oxå att den här stan gör mig inte heller så glad.. vet inte om det är så att
man börjar växa ifrån allt "party" liv.. men vad ska man syssel sätta sig med då?
Är man nykter, så är man sämst..
Sitter man hemma så är man tråkigt.
Enligt denna jälva h** stad så ska man supa eller stänga in sig.
Jag önskar att jag kunde ha fixat engelskan redan på gymnasiet.. Kunde jag
har redan gjort Au Pair resa.. slippa jävla skit stad..
Har växt upp med kanske inte världsen bästa bror, men han är det i mina ögon. Dock
inte hos andra.. Jag minns när jag var typ 12-13 år.. blev stämpad som "kriminella"-bella, Neger-Bella (dock e jag inte neger.. för jag e mulatt)
Ja, vad fanns det mer? jo har mått dåligt.. så dåligt att jag var nära att tappa all kontroll.. med allt.
Men asså jag visste att om jag ville ha hjälp och sånt shit så gjorde jag det.
Sen vart allt bra igen.. sen kom det stora händelsen som gjorde mig nästa ner på botten igen..
Mormors bort gång.. kunde inte läka mina sår på månader.. men nu med tiden har jag lärt mig att man måste släppa taget någon dag! Jag vet att det är mkt jobbit att veta att den människan som verkligen litade på inte finns.
(Blir tårögd när jag tänker henne)
Ah, sen åker en bror till Stlhm och Spanien.. fyfan.. han får komma iväg och slippa skiten.. så får jag vara vart kvar.. Jag e fortfarande den känd syster "Kims lilla syster" dom orden finns fortfarande bland alla K-holmare. Det går inte heller att dejta någon här.. FÖR då kanske någon annan har varit med den.
Jag anser att jag inte behöver någon pojkvän.. vill inte ha det.. Jag vet hur det gick för några årsen med en idiot som jag nu har lyckas skakat av mig, det är "finito" så det bara skriker om.
Jag är glad över att jag slapp honom.. dels för att jag har förändras och att han fattade direkt att jag var "stängd" eller hur man ska utrycka det.. Även om man har "nightmare" ibland om honom.. så är det något som ska finnas ibland.
Mina tankar nu de senaste veckorna har jag tappat honom i minnerna.. och det är jag glad över..
Jag är glad över att jag slipper toffa för någon kille. Jag vill inte ha någon kille här i stan..
Om jag ska ha någon kille så ska det vara någon annan stanns.. "not here".
Ah just nu känns det som jag har gått igenom hela min uppväxt.. men det är bara hälften.
Det finns mkt mer egentligen.. men de sakerna kanske inte bordes skriva här.
Ja, vet inte mer vad som ska skrivas men jag tror det kanske räcker. Jag ska nog ta en promenad eller glo på film.
Får se hur mitt humör är senare.. om jag orkar träna.
/bg