Annandagen.
Igår va vi hos faster på fika och kände att de hade tagit på krafterna efter lördagens bravader som päronen hade... Så va när att somna där på fikan..
Utvilad och redo för promenad så bestämde jag mig att de va dags att knata över till min kusin Sofia och hennes man Kristo som man kan prata med om allt även om åren blir långa mellan rum. Så vet man att man kan prata öppet med dom och idag va de sån dag jag kände att jag behövde snacka lite. Vi prata om allt.. Djupa snack och roliga minnen.. Några krokodiltårar och så. Men som sagt det är lättare att prata ut med någon först innan man tar tag i problemet.
Jag tar en dag i taget med detta.. De får ta sig en tid innan jag öppnar mig riktigt helt till ens föräldrar. Jag vet att vänner säger att jag är in stängt som en mussla innan jag sakta öppnar mig och vågar prata om detta. Med Sofia och Kristo vet jag och känner att jag kan prata med.. För de har rört sig utan för boxen.. Flytt till storstad, resor m.m.

Innan jag åker hem måste detta få slut. Jag måste själv må bra som människa och person. Jag måste själv känna en trygghet att komma hit utan att svansen ska följa med över allt.. Eller fråga om saker. Saker måste släppas och gå vidare för gällanfe huvudpersonen(personerna) mår bra av detta..